Guys and dolls

Gårdagens slösurfande ledde fram till den inte helt ojobbiga filmen Guys and dolls. Det är en snaskig freak show-dokumentär om fyra män som lever tillsammans med dockor. Bortsett från de orealistiska kroppsideal som dockorna förkroppsligar, så är de extremt realistiska, med mjuka läppar, tungor av olika snitt, äkta svenskt pubishår och olika ansikten för vaket respektive sovande tillstånd. Männen lever tillsammans med sina dockor i något slags förhållanden. Förvånansvärt sympatiske Davecat säger t ex något i stil med ”i början var det mest om sex, men nu efter ett par år handlar det mer om att bara vara tillsammans”. En annan man åker på bilturer tillsammans med sin docka och en tredje vill bli begravd tillsammans med sin. Fast ganska mycket om sex verkar det fortfarande handla om. Vissa av scenerna, t ex hur det går till hos företaget Real dolls dockreparatör (”I’m running out of vaginas!”) har liksom bränt sig fast på min näthinna och det känns som att jag måste prata av mig. Men – det här ska inte vara någon terapiblogg så vi kan ju ta det förklätt till analys istället.

I en metafilterdiskussion om Guys and dolls är alla eniga om att männen är freaks. Samma sak försöker de endast på ytan förstående filmskaparna säga och så känner även jag ganska mycket. Samtidigt så kommer jag ju inte ifrån känslan av att de här snubbarna och deras dockor trots allt säger något om de ”normala” männen och den ”normala” heterosexualiteten. Å ena sidan mainstreamperspektivet där de är de oförståeliga avvikarna, å andra sidan det feministiska ryggmärgsperspektivet där de visserligen är extremen men extremen på ett kontinuum av heterosexuella män, vanliga såväl som ovanliga.

Det är intressant i vilken grad det går att argumentera för ett av dessa perspektiv framför det andra. Tolkningen av det enskilda fallet kommer ju här av ett större perspektiv på världen som man knappast kan bevisa. Sådana perspektiv bygger mer på indoktrinering och/eller upplevelsen av att ett visst perspektiv ger den bästa förståelsen av en lång rad separata situationer. (Välj själv vilket av de två perspektiven som bygger på vad.) Men om man ändå vill säga något mot synen att männen bara skulle vara avvikande freaks, så är det att deras val att leva med dockor trots allt inte är så himla obegripliga. Det kan ju vara det avvikande freaket i mig själv som talar när jag säger så, men det känns mer som att det är majoritetsnormen i mig som – en aning besvärat – känner igen männens inställning som något bekant. Hade dockorna föreställt rymdvarelser eller om männen hade haft dem för att föra något slags envägskommunikationsdiskussioner om lyrik med, så vore det mer svårförståeligt, mer någonting helt utanför systemet. Men nu – de sover omfamnandes, tittar på tv tillsammans och har sex, med en gissningsvis rätt traditionell uppdelning av aktiv/passiv roll. Den kvinnliga rollen i en sådan relation är sådan att den för de här männen kan ersättas av ett dött objekt, om än inte helt så åtminstone delvis. Som en av dem uttrycker det: ”det är inte som en organisk kvinna, men det är bättre än inget kvinnligt sällskap alls”. Det passar på något förvridet sätt ändå in i en bekant form av förhållanden. Att män har sex med ett dött objekt är trots allt mer begripligt än att de diskuterar lyrik med det. För att tala med Young så ingår det i allas vår kollektiva föreställningsvärld om hur sexualitet och kön fungerar. Rimligen säger det därför också något om de som formats av denna föreställningsvärld.

En detalj som en organisk kvinna i min närhet påpekar, är att männen ändå missat något i sammanhanget: kvinnan som erövring. De går direkt på resultatet av en flickvän – sex, någon typ av sällskap, etc – utan att bry sig om hur de har fått det. Det vill säga, de missar den del av manligheten som går ut på att vinna sin kvinna. Det är ett misstag som känns ganska passande för männen i filmen. De framstår som förhållandevis ofreakiga men med inte helt full koll på det sociala finliret. Så förstår de ju till exempel inte konsekvenserna av att lämna ut sig i en brittisk skandaldokumentär. Eller så bryr de sig inte. Antagligen just därför talar de så öppet om sådant vi helst inte vill veta av. Men som kittlar. Freak showens koncept du vet.

Andra bloggar om: guys and dolls, män, sex