Tysk polis har på absurt lösa grunder gripit sociologen Andrej Holm. Man anklagar honom för medlemskap i terroristgrupp eftersom han använder samma begrepp och språk (”inequality”, ”gentrification”, etc) som en viss militant grupp. Härliga nya tid. Läs om det här och här. Trots det självklart avskyvärda i det och de konsekvenser det riskerar få för radikal forskning, så känns det ändå lite nyttigt att terroristlagarna någon gång emellanåt även drabbar vita och icke-muslimer, nu till och med akademiker. På så sätt blir det förhoppningsvis lite debatt av det. Otaktiskt av den tyska polisen med andra ord. Alla de Vanliga Medborgare som har Rent Mjöl I Påsen och inte tror sig behöva bekymra sig om terrorlagar, får här en drabbad i isoleringscell som de kanske kan identifiera sig åtminstone lite med. Annars brukar ju rasismen fixa det där – vem bryr sig om bevis hit och dit, män med märkliga namn och svarta skägg är väl lite fuffens hur som helst…
Arkiv för augusti, 2007
AFA i prideparaden, militanta transor och demokrati
Publicerade 15 augusti, 2007 Uncategorized 1 kommentarEfter att AFA-gruppen Hekto iklädda regnbågsfärgade kattmasker gick med i paraden har sponsorerna klagat över skadat varumärke och hotat att hoppa av inför nästa år. Säga vad man vill om AFA (eller törs man det?) men deras deltagande sätter fingret på en del intressanta grejer. När en genuint politisk diskussion kommer att handla om eventuella skador på varumärken så säger det en del om sponsorernas makt över Pride.
Man kan också fråga sig vad man ska hänvisa till om man försöker utesluta AFA ur kommande parader. Att AFA använder våld? Då ryker både gaypoliserna och HoF (homo-, bi- och transpersoner i Försvaret). Att AFA använder våld på ett sätt som bryter mot lagen? Det skulle innebära ett avståndstagande från Prides själva ursprung, de militanta transorna från Stonewall. När de 28 juni 1969 till slut tröttnade på polisens trakasserier mot den svarta gaybaren Stonewall slog de tillbaka med nagellacksmålade knytnävar, krossade flaskor och åtminstone en avbruten parkeringsautomat. Där och då startade den moderna gayrörelsen. Vad säger Swedbank, Nissan, Statoil och de andra sponsorerna om att själva urpride var ett våldsamt upplopp? Att många av de benhårt heteronormativa lagar man genom lagbrott protesterade mot då var fattade med demokratiska majoritetsbeslut gör att man nog är tvungen ta diskussionen om vad ”demokratisk” betyder. Vill man utesluta AFA med hänvisning till demokrati så måste man för att särskilja dem från stonewallgänget ta en politisk diskussion om vad man egentligen menar med demokrati. Det räcker inte att på klassiskt liberalt vis hävda att demokrati bara är en form med majoritetsbeslut och lagar som ska lydas, utan istället måste man hävda något mer substantiellt om det demokratiska samhället. Det tror jag inte är så svårt alls, men det öppnar upp för att det inte bara är AFA som är odemokratiska. Utan några andra jämförelser – vad sägs t ex om Swedbank, Nissan och Statoil?
Intressant? Andra bloggar om: AFA, pride, sponsring.
Vattenpölar hoppas
på/av
gummistövlar
Andra bloggar om: vädret
Autismaktivisten Amanda Baggs video In my language. Först tre minuter på vad hon kallar sitt eget språk och sen fem minuter på ett mer traditionellt språk om förhållandet till den icke-autistiska omgivningen. Begreppet språk används på ett lite okonventionellt sätt men det gör inte poängen mindre relevant.
De senaste veckorna har jag jobbat på kollo där jag förutom att träffa massa förträffliga människor fick tillfälle att läsa Catherine Faherty’s underbara Vad betyder det? (What does it mean to me?). Boken riktar sig till barn med högfungerande autism eller asbergers och även om jag inte har just någon av dessa diagnoser så är jag – i likhet med min mer målgruppsinkluderade medläsare – helt såld. Det den försöker göra är att skapa självmedvetenhet hos den autistiske läsaren, något man ofta har brist på. Jag vet inte mycket om diagnoserna i sig så dem ska jag inte fördjupa mig i mer än att konstatera att autister och icke-autister tenderar att ha skilda åsikter om vad som är lätt respektive svårt att lära sig utantill. Så är t ex årets alla namnsdagar något som de flesta icke-autister tycker är jättesvårt att lära sig utantill. Andra saker har de lättare för men de sakerna har istället många personer med autistiska drag svårt för att lära sig. Boken förklarar den senare typen av saker på ett grundläggande och pedagogiskt sätt. Ibland väldigt grundläggande:
”Människor är en del av livet. Det finns människor i skolan. Det finns barn, tonåringar och vuxna och det finns äldre personer. Det finns människor i affärer, i bilar och det finns människor som är ute och går. Ibland är de ensamma och ibland är de tillsammans. Människor skiljer sig från föremål. Föremål är saker som till exempel möbler, leksaker och stenar.”
Mycket handlar om att förklara hur den icke-autistiska majoriteten fungerar och tips på hur man kan anpassa sig till dem. Det görs med inställningen att det ena är inte bättre än det andra, men nu råkar det vara så att de flesta människor runtomkring mig är icke-autistiska och då kan det ju vara praktiskt att jag lär mig deras kultur och sätt att fungera. Så konstaterar man till exempel att de flesta människor tenderar att bli nervösa och obekväma när jag talar högt och (för lyssnaren) obegripligt med mig själv. Tips för att lösa detta är att: gå därifrån och prata med mig själv där ingen annan hör mig. Viska. Prata med mig själv tyst inuti huvudet. Det sista är spännande. Talar jag med mig själv högt är jag en galning men att göra det tyst inuti i huvudet är friskt och normalt och något som varenda människa gör. Varför det är just så är svårt att säga men så råkar nu de andra tydligen fungera och vi får väl anpassa oss då. Vidare förklarar man konceptet tankar (”alla har tankar”), hur man känner igen sina egna tankar (att hoppas, att vara arg, att vara rädd, osv) och det klart märkliga faktum att jag inte kan se deras och de inte mina. Och om att försvinna iväg i fantasin:
”Det kan vara roligt för mig att tänka på min fantasivärld. Men det kanske inte är så roligt för andra människor att vara med mig när jag är i min fantasivärld. De kan inte se eller höra mina tankar. Andra människor är i verkligheten. (…) Verkligheten finns hemma och i skolan och på andra ställen jag känner till.”
Andra saker att lära sig för en lyckad assimilation i det sociala är underliga företeelser som humor, lekar och spel. Så får man lära sig att när man leker så låtsas man att det är som det inte är. Varför är svårt att säga, men så gör de andra. Spel handlar om att vinna och förlora. ”Man ska vinna.” Återigen är varför väldigt oklart men det är det man ska. Och så vidare. Den icke-autistiske läsaren inser hur sjukt avancerat, godtyckligt och nästintill osynligt det sociala är. Allt det där människor håller på med. Autisten visste det redan.
Jag kom nyss tillbaka till Stockholm efter att ha tillbringat ett par veckor på vischan. En sak som slår mig här tillbaka är hur mycket jag tycker om Stockholm. Det drygsnygga. Det vackra när man umgås en liten elitklick och alla ytans koder passar perfekt. Oftast vill/orkar/kan jag inte hålla uppe det där men när jag funkar och stämmer in så är det ju en viss tillfredsställelse. Ville bara säga det.
