AFA i prideparaden, militanta transor och demokrati

Efter att AFA-gruppen Hekto iklädda regnbågsfärgade kattmasker gick med i paraden har sponsorerna klagat över skadat varumärke och hotat att hoppa av inför nästa år. Säga vad man vill om AFA (eller törs man det?) men deras deltagande sätter fingret på en del intressanta grejer. När en genuint politisk diskussion kommer att handla om eventuella skador på varumärken så säger det en del om sponsorernas makt över Pride. 

Man kan också fråga sig vad man ska hänvisa till om man försöker utesluta AFA ur kommande parader. Att AFA använder våld? Då ryker både gaypoliserna och HoF (homo-, bi- och transpersoner i Försvaret). Att AFA använder våld på ett sätt som bryter mot lagen? Det skulle innebära ett avståndstagande från Prides själva ursprung, de militanta transorna från Stonewall. När de 28 juni 1969 till slut tröttnade på polisens trakasserier mot den svarta gaybaren Stonewall slog de tillbaka med nagellacksmålade knytnävar, krossade flaskor och åtminstone en avbruten parkeringsautomat. Där och då startade den moderna gayrörelsen. Vad säger Swedbank, Nissan, Statoil och de andra sponsorerna om att själva urpride var ett våldsamt upplopp? Att många av de benhårt heteronormativa lagar man genom lagbrott protesterade mot då var fattade med demokratiska majoritetsbeslut gör att man nog är tvungen ta diskussionen om vad ”demokratisk” betyder. Vill man utesluta AFA med hänvisning till demokrati så måste man för att särskilja dem från stonewallgänget ta en politisk diskussion om vad man egentligen menar med demokrati. Det räcker inte att på klassiskt liberalt vis hävda att demokrati bara är en form med majoritetsbeslut och lagar som ska lydas, utan istället måste man hävda något mer substantiellt om det demokratiska samhället. Det tror jag inte är så svårt alls, men det öppnar upp för att det inte bara är AFA som är odemokratiska. Utan några andra jämförelser – vad sägs t ex om Swedbank, Nissan och Statoil?

 

Intressant? Andra bloggar om: AFA, pride, sponsring.