Idag öppnar riksdagen och högerregeringen firar ett år vid makten. Jag funderar en del på hur de känner när de lägger fram det ena efter det andra förslaget som tar från de fattiga och ger till de rika. När de sitter där i sina konferensrum på Rosenbad och diskuterar tänkbara förändringar, hur går tankarna? Känner de ärligt att det är viktigt att förbättra för de som har de sämst och att just det här förslaget faktiskt är det som kommer att göra det? För de engagerade diskussioner om hur olika förslag gynnar eller slår mot olika grupper? Är de tankarna själva grunden för besluten eller de bara ideologisk garnityr som krystas fram och spritsas på sen innan man tar ut förslaget från konferensrummet och presenterar det för oss andra?
Av någon anledning – kan vara min politiska fundamentalism – tror jag inte det. Jag vill, men jag har så himla svårt att föreställa mig att Fredrik dryftar någon möjlig arbetslagstiftningsförändring och Maud svarar att nej, men du, det där kommer ju faktiskt göra livet hårdare för de som redan har det svårast, vi gör så här istället.. Osv. Och att de verkligen tror på det och känner av hela sitt hjärta att det viktiga är hur riktiga människor faktiskt har det och hur mycket makt de har över sina egen tillvaro. Att de sitter där och för de där engagerade samtalen, att de verkligen vill – och att det sen, återigen, går åt skogen och de råkar lägga fram något som än en gång slår sönder något av det vi trots allt har.
Jag vet inte, men jag har så himla svårt att föreställa mig det. Även de gånger när de presenterar siffror och samband jag inte kan säga så mycket om, saker jag inte vet hur de fungerar, även då – jag litar inte på att de här typerna vill människor bästa. De och deras vänner har så jävla mycket kosing att tjäna på att få folk att tro dem att de skulle säga alla får det bättre oavsett om de trodde på det eller ej.
Kanske är de helt enkelt onda men det vill jag ju inte riktigt tro. Visserligen tänker jag att samhället präglas av vissa djupa intressekonflikter och så vidare och så vidare och att grupper främst driver sådan politik som gynnar sig själva. Men det hindrar inte att de människor som rent konkret skriver ihop de där förslagen tänker i andra banor än rent och skärt klassintresse, i alla fall inte helt medvetet. Rimligare är väl att de har sin egen verklighet och sina egna bekymmer – förmögenhetsskatter, sociala avgifter, bygglov, ostädade jättevillor – och att dessa problem färgar hela deras bild av vad som är snett i samhället. Allt det där formar väl efterhand en politisk ideologi och sen i slutändan sitter de där med sina kaffekoppar i konferensrummet på Rosenbad och det hela har kommit att handla om ideologisk strid man inte ifrågasätter. Som att heja på ett visst fotbollslag och verkligen vilja vinna. Att nu jävlar har vi tagit makten från sossarna – vi skyndar oss att styra om, sälja ut, montera ned så mycket som någonsin möjligt innan vi blir av med den igen.
Ett år med högerregeringen – demonstrera mot’et ikväll!
Stockholm: Sergels torg kl 18:00
Piteå: Byxtorget kl 17:00
Västervik: Hamnplan kl 18:30
Göteborg: Gustav Adolfs Torg kl 18:00
Luleå: Gula Paviljonen kl 17:30
Umeå: Rådhustorget kl 18:00
