Måste man i yttrandefrihetens namn tolerera nazistparader eller är det rätt att försöka stoppa dem? Läser liberalernas kommentarer till Syrrans inlägg om antifascism och tänker att vissa saker måste man nog förklara väldigt långsamt för att somliga ska förstå. Så jag försöker.
Till att börja med: nazistiska åsikter är NAZISM. Det är inte vilken åsikt som helst. Antingen handlar det uttryckligen om hets mot folkgrupp och då är det självklart att inte tolerera det. Eller så är det smartare nassar som använder finare ord. Men även sådana nazistiska strömningar har alltid hängt samman med direkt nazistisk praktik, dvs rasistiskt, homofobiskt och antisocialistiskt våld. Visst, det är inte något rent logiskt samband som man kan bevisa teoretiskt, men det är historiskt uppenbart. Man får helt enkelt titta på hur samhället har sett ut tidigare och hur det ser ut idag. Därifrån får man göra antaganden om framtiden. Titta på verkligheten så som den råkar se ut, uteslutande teoretisk demokratifilosofi räcker inte. Nazistiska och fascistiska strömningar kommer helt enkelt att få oacceptabla konsekvenser och måste därför stoppas. Om det krävs så med medel vi inte skulle använda mot andra politiska motståndare. Till exempel att med direkta ingripanden stoppa deras parader och möten, sådant som i vanliga fall bör skyddas av yttrandefriheten. När de går i sina parader och håller sina torgmöten så stärker de sin rörelse och värvar nya sympatisörer. Detta kommer att innebära nazistisk praktik, dvs våld mot oskyldiga. Huruvida det finns någon risk för att de får parlamentariskt inflytande kan man diskutera. Tyvärr räcker det med nazistiska gäng på gatorna för att de ska vara ett reellt hot mot alla oss som inte passar in i deras drömsamhälle. Varje värvning till de nazistiska grupperna innebär ytterligare ett hot och måste stoppas. Sverigedemokraterna? Tja, dem kanske man måste ”respektera” lite mer än de uttalade nazisterna, men det samhälle Sd:s propaganda och politik leder till är så pass livsfarligt att man nog får gå rätt långt i att hindra deras aktiviteter där också. Jag vet inte exakt var gränsen går för acceptabla metoder, men det är tydligt att Sd är något annat än bara ännu en vanlig aktör i det parlamentariska systemet.
Ett klassiskt liberaldemokratiskt svar är att ”jahaja, men då kan ju vem som helst säga att ideologi x alltid hänger samman med mord och alltså måste stoppas”. Felet i den hållningen är att man bara ser till argumentets form, inte till huruvida innehållet faktiskt stämmer. Det räcker inte med att man tror att frimärkssamling leder till mord för att det ska vara rätt att kränka frimärkssamlarnas yttrandefrihet. Det som måste till är att det faktiskt stämmer. Just denna övergång har liberaldemokrater ofta väldigt svårt att förstå, att man måste överge den neutrala abstrakta metanivån och sänka sig ned i fakta och i slutändan vara utelämnad till sina egna övertygelser. Hur vet man om det man tror faktiskt stämmer? Tja, det kan man nog tyvärr inte säga så mycket generellt om. Jag själv tror på en del samband som jag inte är bergfast säker på och då kör jag på ”jag avskyr dina åsikter men tolererar att du uttrycker dem” osv. Men nazism är något annat. Där är vi jävligt övertygade om att det tydligt och direkt innebär våld. Då är det andra bullar som gäller.
Sen finns det såklart massa svåra frågor om vilka metoder som är proportionerliga och vad som är strategiskt riktigt. Själv tror jag vissa former av antifascistiskt arbete lätt leder till våldspiraler som får både fascister och polis att gå över gränser de annars inte skulle ha gått över. Hur mycket skit de än gör idag så kan de bli värre. Mer om det en annan gång.
Andra bloggar om: antifascism, nazism, rasism, sverigedemokraterna, yttrandefrihet, politik. Intressant?
.
