Vad att säga om Zaremba? Avgörande är att se att problemen som han lyfter fram i grund och botten handlar om problemen med att genom liberal individfokuserad lagstiftning försöka åtgärda strukturella problem. I den mån en förtryckande struktur bärs upp av individuella handlingar som i sig är kriminella så är det någorlunda lätt. Det är vad man försöker åtgärda genom hatbrottslagstiftning: att misshandla någon på grund av personens sexuella läggning räknas som ett allvarligare brott än annars eftersom en sådan det förutom att vara en misshandel även upprätthåller en homofob struktur.
Mer problematiskt är alla de på ytan oskyldiga företeelser som även de bär upp strukturen. Var och en för sig är det inte särskilt allvarliga. I en jämlik värld vore en film med svartmuskig skurk inget problem (vissa människor är ju svartmuskiga så rimligen är även en del skurkar det). Men i ett samhälle, som vårt, där skurkar klart oproportionerligt ofta avbildas som svartmuskiga är det ett problem. Det är ett uttryck för en rasistisk struktur och det är även en del av vad som skapar (och är) den rasistiska strukturen. Motsvarande för de miljontals heteronormativa detaljer som var för sig inte tycks så allvarliga men som tillsammans gör att en tonåring i Tierp försöker begå självmord. Det heterosexuella slår över och blir dödligt normativt. Politik som syftar till att förändra detta är inte lätt. Antidiskrimineringslagstiftning har sin plats, lärare ska inte kunna säga vad som helst. Men de viktigaste delarna måste ändå bestå i aktiva handlingar snarare än repression. Att lyfta fram alternativ, att fler röster tillåts, förändrat fokus i utbildningen. Ifrågasättande och diskussion som inte slutar med skadestånd. Reell maktförflyttning. Och grunden är som vanligt: organisering. Men som sagt, svårt är det.
Att åtgärda de problem som Zaremba lyfter fram är ett måste men det betyder inte att vi ska ge upp det större projektet. Vi lever i ett samhälle som präglas av förtryckande strukturer och dem försöker vi (somliga av oss) bli av med. Det är naturligtvis komplicerat och i den processen kommer fel att begås som måste lyftas fram. På så sätt kan vi på ett bättre sätt frigöra oss från förtryckande strukturer. Målet helgar inte alla medel. Alla föreslagna medel är inte ens särskilt effektiva. Naturligtvis.
Men det som gör Zarembas artiklar provocerande är att han så uppenbart låter de problem han funnit stå för en hel form av politik. Han tycker inte att vi ska rätta till några små detaljer, istället ska vi ge upp hela projektet att via staten riva ned förtryckande strukturer. Det säger han inte rakt ut men det är självklart att artikelserien är väldigt välkommen av motståndarna till antidiskrimineringspolitik och kommer användas som verktyg av dem. Så – let them on! Men diskussionen som de måste ta handlar om vilka strukturer som finns och om hur man bäst förändrar dem. Och om man över huvud taget vill förändra dem. Att diskutera Zarembas problem separat från detta funkar inte.
Intressant? Andra bloggar om: maciej zaremba, hatbrott, rasism, queer
.
håll med om att queerkillen på lärarhögskolan är en idiot. det är om det och om högskolans farliga fjäskande för det som artikelserien handlar om.
Artikelserien handlar om en massa olika saker som man måste sätta in i ett större ammanhang, både vad gäller Zarembas syften och det han skriver om.
Huruvida ”queerkillen” är en idiot kan jag inte säga så mycket om, men det är klart att han enligt artikeln verkar ha gjort en del rätt dumma saker och mest varit ute efter att sätta dit någon. Förutom att det är taskigt så är det i allmänhet ett rätt dåligt sätt att nå politisk förändring. Att Zaremba skriver om det är fine. Problemet blir när artikelserien kommer att handla om vad queerteori i stort är och den här enskilde inte helt brighta heterosnubben får stå för allt det. Och för antidiskrimineringspolitik i allmänhet.
I förbifarten kan man notera att sättet Zaremba vägrar att använda begreppet hbt-personer blir rätt talande. Istället definierar han ”homo” som att det står för alla som inte är hetero – en rätt egensinning definition. Jag blir inte ”kränkt” av det och tycker inte det är någon särskilt viktig fråga, men däremot visar det att Maciej Zaremba inte är särskilt engagerad i icke-heterosexuella gruppers villkor och kamp.)
Men: han har en jävligt bra poäng i att många system gör det lättare att se sig som offer än att bli förbannad och kämpa. Sådana system och strategier leder knappast till förändring.
örjan: Att Zaremba inte använder hbt-akronymen tycker jag personligen talar till hans fördel.