Idén är enkel. Om nu folk tycker att stöld och rånmord är så himla dåligt som de säger, så låt dem handla produkter som kommer från annat håll. Att genom lagstiftning och reglering förbjuda andra att handla stöldgods är ingenting som hör hemma i ett fritt samhälle. Den osynliga handen fixar allt.
Givetvis kostar det lite mer att bry sig om produkters ursprung, miljöpåverkan eller rånmordsfaktor. Det är emellertid helt korrekt då de ju är dyrare att producera. I den mån man verkligen anser att varorna från ”ej stöldgods”-hyllan har ett mervärde som uppväger de högre produktionskostnaderna, så bör man också vara beredd att betala för det. Om det en dag inte längre finns någon efterfrågan på de andra produkterna, de som är avsevärt billigare men saknar det etiska mervärdet, så kommer de försvinna från marknaden. Om inte, så betyder det att människor faktiskt vill ha de här produkterna.
Visst, frågar vi folk idag kanske de påstår sig vara ointresserade av rånmordsstöldgods. Jag svarar: det beror på att ni inte har vant er. När produkterna väl finns där på hyllan hos er lokala ica-handlare och ni ser prisskillnaderna så kommer ni pröva. Jag lovar. Ingen ser er. Ni står där med er plånbok, er kundkorg, er konsumentmakt. Och när ni väl har prövat, när ni har anpassat er ekonomi och livsstil därefter så kommer ni inte ge upp dem i första taget. Alltså är rånmordsprodukterna vad folk vill ha och bör vara tillåtna.
Andra bloggar om: konsumentmakt, marknaden, miljö, politik. Intressant?
.
