Äger man sin egen tid och har det i så fall någon betydelse för IPRED-lagen?
Bloggen Bent skriver
För i slutändan så är det, trots vad fildelningsanhängarna säger, en fråga om äganderätt. Äganderätten till sin egen tid, sina investeringar, och sina egna händers arbete. Och det är själva grunden för äganderätten, bortom alla konkreta ting som produceras av handens arbete.
Jag äger alltså min egen tid. Att jag äger min tid skulle ju kunna tolkas som att det är jag och ingen annan som bör få välja var jag ska lägga den tiden. Det verkar rimligt. Så länge jag inte på ett rättmätigt sätt är frihetsberövad, så bör jag få bestämma själv vad jag ska göra imorgon mellan kl 9 och 17.
(Dvs så borde det vara: fria beslut och frivilliga avtal. I ett samhälle där endast ett fåtal äger de produktionsmedel som är nödvändiga att använda för att vara en fullvärdig samhällsmedborgare ser det som bekant annorlunda ut – avtalet om att sälja 8 st av min morgondags timmar är i själva verket inte alls särskilt frivilligt. Men det är ett stickspår.)
Men Bent går längre. Han menar inte bara att jag har rätt att bestämma över min tid, utan att jag även har rätt till de ting som jag har lagt ned min tid i. Det är något helt annat och verkar inte alls självklart. Om jag arbetar 8 timmar på en wikipediaartikel så äger jag inte den texten och om jag lägger ned 8 timmar på att rena vattnet i Östersjön så äger jag inte Östersjön heller. När nedlagt arbete innebär ägande av ett ting och rätt att utestänga andra från användandet av detta ting, är aldrig självklart. Det betyder inte att jag aldrig äger någonting, utan bara att äganderätten är något som vi måste konstruera och avgränsa tillsammans på politisk väg. Har Bunny Striker Lee rätt att stänga ute andra från användadet av reggae på grund av att han la ner ett enormt arbete på att skapa stilen? Och vad gäller för de enskilda låtar han har producerat?
Vad som är en bra utformad äganderätt för t ex låtar, musikstilar och innnanhav måste alltid vara något vi kommer överens om utifrån vilka fördelar och nackdelar den har. I den avvägningen väger det naturligtvis oerhört tungt hur ett visst slags äganderätt påverkar skapandet av nya konstverk, men det har även betydelse hur stor tillgång människor kan få av konstverken. Men ytterligare en faktor att ta med är att en rimlig äganderätt måste vara möjlig att upprätthålla. Här kommer teknologin in. Privat äganderätt av ett moln (som jag har lagt ned mitt arbete i) är inte rimligt oavsett vilka fördelar det hade haft om det vore möjligt. På grund av teknologisk utveckling är nu äganderätt till inspelad musik inte längre möjlig att upprätthålla som det var förut. Man kan försöka med en IPRED-lag men för det första är det tveksamt om det skulle lyckas ens kortsiktigt. För det andra innebär det att man ger privata multinationella bolag en fullständigt orimlig befogenhet att göra polisens jobb.
Något som jag tror förvirrar här och som behövs för att Bents argumentation ska bli åtminstone lite rimligare är begreppet legitima förväntningar. Om jag har goda skäl att tro att jag kommer äga ett moln när jag lagt ned arbete på det så gör det att jag kan ställa rimliga krav på att få äganderätten till det. Dvs det räcker inte med att jag faktiskt tror det utan det måste finnas goda skäl utifrån lagstiftning, tillgänglig kunskap om teknologin, osv – jag har en legitim förväntning. Någonting problematiskt finns det i att förvägra musiker och konstnärer äganderätten till ett verk som de lagt ned sitt arbete i ett verk om de hade legitima förväntningar om att kunna begränsa andras tillgång till det.
Hur pass problematiskt? Tja, de som har skapat musik eller film de senaste åren bör ju ha varit medvetna om att fildelning kommer att ske. De som skapat musik eller film innan storskalig fildelning blev allmänt känt är kanske mer berättigade till sina verk – å andra sidan bör en rimlig konstnärlig äganderätt klinga ut med tiden och de har vanligen fått skälig ersättning redan. Notera att ett sådant argument om legitima förväntningar bara gäller konstverk som skapats med nuvarande och tidigare lagstiftning, dvs det är inget skäl för att skydda nyskapade konstverk i framtiden. Talar det mot en legalisering av spridning av tidigare skapat material? Talar det för IPRED? Nja, jag tycker det väger ganska lätt gentemot de andra värdena. Men det är inte självklart.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om ipred, äganderätt, upphovsrätt, fildelning, legitima förväntningar
