Efter domarna om Laval, Waxholm och Rüffert är det uppenbart för alla vilket hot EG-domstolen innebär mot kollektivavtalen. Den sk fria rörligheten är domstolens ideologi och kommer alltid, när det bränner till, att prioriteras före löntagarnas rättigheter och miljön. Samtidigt är det viktigt att se att det är en väldigt speciell betydelse av fri rörlig och konkurrens som åsyftas. Målet är inte att människor ska kunna flytta mellan länder och arbeta, utan målet är att få till stånd ett race to the bottom i löner. Om det fanns avtal som innebar att estniska byggarbetare inte får jobba i Sverige skulle frågan vara en annan. Frågan här gäller ju dock något helt annat, nämligen om de ska ta med sig avtalen från Estland eller följa de avtal som gäller på plats i det nya landet. Vilket alternativ man väljer av dessa har ingenting med fri rörlighet av varor att göra. Det är helt en fråga om hur man vill att maktbalansen mellan företag och löntagare ska se ut på den europeiska arbetsmarknaden. Estländska motsvarigheten till LO står här på de svenska fackens sida i försvaret av kollektivavtal.
När Socialdemokraterna häromdagen presenterade sin valplattform inför EU-parlamentsvalet nästa år är försvaret av kollektivavtalen en paradfråga. Lite märkligt kan tyckas, med tanke på att de redan i morgon – torsdag 20 november – har en reell möjlighet att faktiskt ställa krav för att skydda dessa. Som det ser ut nu kommer de då att välja att inte göra ett jota för att skydda kollektivavtalen. Riksdagen ska rösta om lissabonfördraget och eftersom det kräver 2/3 majoritet för att gå igenom så har S en reell maktposition trots att de befinner sig i opposition. Vill det Socialdemokratiska Arbetarpartiet (sic!) skydda kollektivavtalen är det bara att sluta sig till Vänsterpartiet och kräva som ultimatum att ett sådant skydd ska finnas med som undantag. Kom ihåg det i framtiden när S pratar sig varma om att skydda den svenska modellen – när de faktiskt hade chansen lyfte de inte ett finger.
Andra bloggar om kollektivavtal, lissabonfördraget, socialdemokraterna, den svenska modellen, vänsterpartiet
Idag dömdes 25 av de 26 blockadvakterna i Malmö för egenmäktigt förfarande (fackliga stridsåtgärder tolkas som en polisär fråga). I morgon så röstas förmodligen det som vi i fortsättningen bör referera till som Lissabondiktatet igenom. Det är ingen ljus tid för svensk arbetsrätt. :/
Bättre att lämna EU
- Ut ur EU
- arbetsdomstol (mest kometent, g-intelligens ska ha jobbet)
- innovation och kreativitet i centrum
- väck med las
- stark armé (lägg ner flotta och flyg= kostar för mycket)
- för homoäktenskap
http://www.Livemocha.com
http://www.Lexisum.com
http://sverigepatentet.blogspot.com/
Ja det är bedrövligt att det parti som fackföreningen startade för att tillvarata dess intressen blir det som hugger den i ryggen gång på gång, och nu på riktigt stort allvar.
Antar att bjorn är en av de tusentals statsförsöjda pappersvändare vi har till förbannelse i landsting och statliga verk här i landet som aldrig behöver kämpa för en enda jävla rättighet som vi andra tvingas göra, och aldrig behöver prestera mer än lite siffror och diagram.
Då hade han fattat meningen med LAS. Dumme jävel…
Folket har inte en blekaste aning om vad det hela handlar om och våra ”representanter” i regering och riksdag utgör ett samlat block som mörklägger alltihop så gott de kan i medveten beslutsamhet att hålla folket utanför. Vi har i praktiken auktoritärt styre i detta land.