Medias tystnad om lissabonfördraget hänger naturligtvis samman med att de har en bild av politik som något där alla viktiga skiljelinjer går mellan borgarna och vänsterblocket. Man litar på att om det finns en viktig politisk fråga så kommer S och M att vara oense om den och sätta igång en debatt som man sedan kan skildra. När så S och M är eniga om att få igenom lissabonfördraget, gärna så fort som möjligt innan någon märker det, så gör inte media någonting av det. Några småartiklar på politiksidorna långt inne i tidningen, några ledarstick, osv. Den berömde mannen på gatan behöver inte uppmärksammas. En sådan fråga där de stora partierna är ense utgör ett test av medias demokratiska roll. Att informera medborgarna om att något stort är på gång och om vad det innebär så att folk själva kan ta ställning. Klarade man det? Fråga mannen på gatan om han känner till vad som beslutades sent igår kväll och vad det innebär.
(Att det blev debatt om EG och EMU trots att de stora partierna var ense berodde ju på att det fanns en tredje reell maktfaktor – folket.)
Sen om man ska kalla det här för ett misslyckande eller ett utfall av en borgerlig EU-positiv mediavärld är kanske inte självklart. På något sätt hänger det väl samman.
Andra bloggar om: media, lissabonfördraget, socialdemokraterna, moderaterna, deliberativ demokrati
0 Svar till “Lissabon och medias totala misslyckande II”