Det har påståtts att en röst på V också är en röst på S. De som resonerar så gör det nog delvis på grund av ett spelteoretiskt missförstånd om enskilda rösters vikt. Först och främst: man har en överenskommelse om att bilda en trepartiregering – V och Mp kommer inte att vara passiva stödpartier. S kommer väl vara störst kan man tro, men styrkeförhållandena avgörs naturligtvis mycket av hur många röster V och Mp får. Starkt V = starkt vänsterpolitik.
Har då en enskild röst någon betydelse? Tja, om man ska rösta över huvud taget måste man helt enkelt anta det. Och har man gjort det så följer ju att den inte bara har betydelse för vilket block som blir störst utan även på styrkeförhållandena inom blocken. Man kan inte anta inflytande på det ena och determinism för det andra. En röst är aldrig en röst på ett block med fixa styrkeförhållanden.
I själva verket har ju en röst på V faktiskt en större betydelse för det interna styrkeförhållandet i vänsterblocket än vad det har betydelse för vilket block som bildar regering. Om det väger ungefär jämnt mellan blocken har rösten dubbelt så stor betydelse på det interna styrkeförhållandet eftersom det är en del av en hälften så stor grupp röster (rösterna på vänsterblocket).
Vad har V för möjligheter att få 15-20&? Tja, det beror ju på hur folk röstar… På något sätt funkar deterministiska tankesätt väldigt dåligt när det handlar om att fatta beslut och inte bara förutsäga. Den sant spelteoretiske strategen stannar nog hemma på valdagen och förbättrar sin välfärd på mer effektiva sätt än att rösta. Samtidigt inser vi att om alla gjorde det skulle det gå åt skogen.
(Inlägget baserat på en kommentar jag skrev hos Svensson.) Intressant?
0 Svar till “Spelteori, röstning och regeringssamarbeten”