Att anpassa sig efter de veliga mittenväljarna kan framstå som rationellt i varje enskilt val där ju de i hög grad avgör. Men i långa loppet förlorar man både sin själ och alla skäl att bli omvald. Vem vill arbeta för en rörelse som sviker alla ideal? Kärnväljaren fortsätter kanske rösta rött ett tag till men slutar peppa sina arbetskamrater och grannar att göra samma sak. Till slut väljer hon soffan. Eller Sd. Och så har samhällsklimatet vridits ytterligare några grader åt höger och chansen att föra en vänsterpolitik ytterligare försvåras. Borgarna kommer alltid att vara bäst på borgerlig politik.
En socialdemokrati som har gett upp ambitionen att långsiktigt skapa opinion ägnar sig idag åt att genom triangulering och avancerade opinionsmätningar följa opinionen. ”Jaha, medelklassen i storstäderna vill inte ha socialdemokrati längre – då slutar vi vara socialdemokrater.” Självförtroendet att istället visa väljarna varför de borde rösta vänsterut saknas helt.
Daniel Suhonen skriver om vänsterns – i hans fall främst sossarnas – behov av opinionsbildning. Det är kloka ord med en uppmaning att satsa på arbetarrörelseägd media. Om det bästa är en daglig papperstidning eller nåt annat mediaformat väl lite osäkert, men klart är att behovet är stort.
En effektiv opinionsbildning brukar ofta framställas som en som sätter agendan istället för att anpassa sig efter motståndarens frågor. Det är naturligtvis sant, men inte hela sanningen – så länge man inte själv har hegemonin behövs det ibland motargument också. När halva befolkningen röstar på borgarna så gör de det varken för att de är dumma eller onda. En del har borgerliga värderingar eller egenintresse, men andra – avgörande – gör det faktiskt för att de tror att det är bäst för alla. ”Visst, stor välfärd med höga skatter låter fint, men funkar det verkligen i längden? Får man för mycket a-kassa så slutar ju folk jobba och samma sak med sjukpenningen. Och var ska folk jobba om det är för svårt att starta företag…” De känner igen problembilden från sitt eget liv med någon kollega som verkar utnyttja systemen och plötsligt verkar en moderatröst rätt rimlig. Det är där vänstern måste ta borgarnas argument på allvar, möta dem som att de är rationella – men felaktiga. Även om vi anser att de som driver politiken är äckliga, så måste vi möta deras argument som att de är i någon mening rimliga. Vi kan det. De har ju fel och vi kan visa det. Det som behövs är inte så mycket icke-borgerlig nationalekonomisk forskning som intuitiva argument för hur ett samhälle med stor offentlig sektor byggt på solidaritet faktiskt inte bara är rättvist utan dessutom funkar.
Andra om opinionsbildning, socialdemokraterna, vänstern. Intressant?
0 Svar till “Istället för triangulering: rationalitet och opinionsbildning”